1903 - sorgens år 

De tre första månaderna 1903 blir omvälvande för Maria. Dels döms sonen Emil till straffarbete för vållande till annans död. Emil hamnar i Göteborg på Nya Elfsborg där han får avtjäna sitt straff.

Dels föder dottern Anna, Marias första barnbarn Ingrid Maria Larsson den 11 mars 1903. Pojken som gör Anna med barn tillåts inte att gifta sig med henne eftersom hon inte var fin nog åt en storbonde enligt hans föräldrar. Maria tar även hand om lilla Ingrid hemma i torpet medan Anna tvingas försörja sig och flickan.

Falltorp 

1906 flyttar familjen till Falltorp, Byfvelstorps ägor och blir kvar till 1910.

1910 bosatta i Kyrkåsastugan, Kyrkåsen, Vestkärrs rote.

Det är bara under året 1910 till 1911 som familjen flyttar ut till Kyrkåsastugan, Kyrkåsen i Västkärrsrote. Det är för mig underligt att man väljer att flytta ut ett år och sedan tillbaka. Varför? Hoppas man att få det bättre? Är skvallret om sonen Emil outhärdligt? Får man någon ekonomisk vinning?

1911 till 1915 bosatt i Falltorp igen.

Två älskade söner går bort alldeles för tidigt 

I oktober 1912 när Maria börjar närma sig 60 år går hennes älskade son Oskar bort, sitt första barn som nått nästa vuxen ålder. Oskar var 16 år gammal när han dör i barnförlamning (polio).

1 ½ år senare i april 1914 går Marias älskade son Valle bort i en lunginflammation som han ådrog sig när han gjorde sin militärtjänstgöring. Han går bort på Örebro länslasarett. Maria är 60 år gammal och har förlorat alla sina söner utom en, Emil.

Stora Fallet - sista flytten

1915 flyttar Lars och Maria till Stora Fallet det som kom att bli deras sista hem, torpet Falltorp på Trystorps Ägor, Torps rote i Tångeråsa socken.